torsdag 27 april 2017

Livet

Skrapar rutorna på bilen när jag kommer ut. Det går inte att orda mer om vädret. Men det slår mig när jag står där och skrapar och fryser lite om fingrarna, hur många det är som bara skrapar ett litet hål som de kan kika ut genom. Trots att de ska köra bilen. Overkligt egentligen. Och ändå gör de så. Och hur lite sikt de har. På samma sätt känner jag att det är med yogan idag. Att när jag skrapar rent, när jag gör hela sikten så god jag kan, då vinner jag också något. När man vidgar synfältet helt enkelt. Det kräver lite men som vanligt, det ger också. Men fingrarna fryser idag och jag vill egentligen vara inne i värmen. Men ändå.
   Kör sakta till stan och längtar till imorgon när vi reser till Göteborg för att hälsa på en dotter. En son och flickvän sköter om huset. Och allt är som det ska. En hel helg framför oss med att umgås, fika och äta gott, se Folkoperan och Cirkus Cirkörs föreställning Satyagraha om Gandhis år i Sydafrika. Det lät väl kulturellt och fint?!
Önskar dig en fin helg med allt du önskar! Med eller utan snö. Med eller utan kultur :)

onsdag 26 april 2017

Frid i kaoskroppen

Min padmasana. Min parsvattanasana. Som den förändrats under detta halvår. Från outhärdligt jobbigt i höften så har det ändrats till skakningar i armarna till att jag sitter stadigt, oavsett vad höften grymtar om, armarna stillnar ner och jag känner mig rak som en linjal i ryggen när jag sitter närmare en halvtimme idag från de tre andetagen jag började med. Snacka om progress. Och det är det fysiska. Det andra. Det lite mer obeskrivbara är en slags frid i kaoset. Ett slags lugn när hela kroppen protesterar. Jag sitter. Jag stannar. Och därur kommer allt. Allt jag behöver för en stabil grund i mig själv. Jag sitter nästan alltid på morgonen, men någon gång, som igår sitter jag lite senare. Det är ingen stor skillnad, men en liten. Jag känner den, utan att kunna förklara den närmare. Helt enkelt. Den stora vinsten är naturligtvis att jag orkar sitta. Och rak i ryggen med raka armar rakt upp. Att höften håller. Men det största är att mitt bäcken är rakt. Att det är rakt från att ha varit vridet sedan 12 år tillbaka sedan diskbråcken långt ned i ryggen och svanskotan drabbade mig. Så kom inte och säg att yoga är en quick fix. Kom inte och säg att det inte går. Men säg gärna att det som krävs är uthållighet och tålamod. Inget annat. Det räcker för att utöva yoga. Var du än befinner dig fysiskt, mentalt och själsligt. Ur detta kommer allt. För fyra år sedan tackade jag min lärare för hans tålamod med mig. Hans svar kom blixtsnabbt - Don't thank me, thank yourself. I have nothing to do with it.
Tålamod, tålamod, tålamod med mig själv framför allt. Hur har du det med ditt tålamod?


Och jag vet att jag ser trött ut, men det är så jag ser ut på morgonen. Jag bjuder på det!

tisdag 25 april 2017

Frihet

Ulrika skrev om upprepningar och att den här tiden på året ser ut så här för henne, som det gjorde förra året också. Det inspirerade mig att också titta bakåt lite grann.
Min april förra året bestod av mycket träning, styrka och power. Sedan reste jag till Finland och hade en liten yogalektion och en föreläsning om min bok. Men framför allt träffade jag mina yogavänner där. De som också undervisar. De som hade peppat sina elever så det blev fullt med människor som kom. Det var en riktig lyckospark. Och jag lever på de här mötena. De viktiga som inspirerar.
   Annars var det iskallt regn som nu och det där skavandet av vårens intåg. På något vis är det lika. Fast ändå inte. Jag är någon helt annanstans idag. Nej våren är inte min favoritårstid. Däremot så är jag inte lika störd på den längre. Jag väntar helt enkelt. Kanske har tålamodet i mig kommit fram lite mer. Kanske har senaste årens turbulens gjort att en liten årstid inte är något som jag behöver störas av, bara genomleva. Och det är faktiskt där jag landat. Hurra så skönt. Faktiskt. Jag längtar efter värmen. Men inte så att det gör ont. Jag längtar efter det gröna men inte till varje pris. Allt har verkligen sin tid.
   Och idag är jag ledig. Sover länge. Yogar. Tittar ut på hällregnet och tycker det är skönt att vara inne. Åt godis igår, det var länge sen, men jag behövde det på något knasigt plan. Jag har inga förbud i mig mot något att äta och dricka, men vissa saker går verkligen bort för det mesta. Men ibland hoppar jag över skaklarna och har inget dåligt samvete för det.
   Till helgen ska vi resa till Göteborg,  vi var där förra april också, det blir så när man har barn i andra städer. Helt enkelt.

   Vad vill jag säga egentligen? Att när hårda saker händer så kan ett spöregn och missade planer kvitta. Att det i det långa loppet inte betyder något mer än att när nymånen tågar in imorgon och jag känner av den redan nu så vet jag vad som också påverkar mig. Att jag får göra avsteg från in kost. Att jag får göra vad jag har lust med. Är inte det frihet så säg?