tisdag 17 mars 2009

Från super till stel

Igår var det lektion. Vilket pass! Alla inandningar gick nedåt i kroppen och alla utandningar gick uppåt. Precis som det ska! Hur ofta händer det? Ett helt pass? Kände mig lyrisk och lugn på samma gång. Vi är en härlig grupp som tränat ihop i flera terminer. Andningen böljar genom rummet utan att vara forcerad eller hackig. I de bästa stunderna så är vi som en kropp, ett andetag. Vill stanna i det!

Och idag är det en annan dag, jag är stelare än på länge på morgonträningen min...känns som någon annans kropp. Tänk att det kan svänga så! Vet att det är skillnad på vilken tid på dygnet man tränar osv. Men i alla fall!

2 kommentarer:

  1. Det låter härligt, själv brukar jag vara lite annorlunda. Från stel till superstel, men jag tränar nog inte så ofta som du, och tyvärr för hårt när jag gör det. Man vill liksom ta igen lite.
    (:

    SvaraRadera
  2. Förstår precis vad du menar. Det här med att ta igen kan få jobbiga konsekvenser :) Var snäll mot kroppen!

    SvaraRadera