fredag 10 april 2009

I betraktarens őga

Jag hade en enormt láng avslutning imorse och efter en position med benen mot vággen pá olika vis dár Z jobbar med min gallblásemeridian kan jag inte láta bli att le inombords. D och jag skrattade oss halvt főrdárvade nár vi hálsade pá hans bror főr 20 ár sedan och B fick sin tjocktarmsmeridian masserad av en ván. Vi var sá svartvita och logiska och vetenskapliga. Trodde vi. Och hár ligger jag sedan med en egen meridian som fár uppmárksamhet. Visst ár livet lustigt? Hur vissa saker bara blir tvártom.
Samma sak nár jag promenerar sakta i nya kvarter. Jag har bara hángt med tidigare men nu gár jag ut sist av alla. Vet att de andra smőrjer kráset vid Lukacs med kaffe och croissanter men jag vill inte dit. Hittar ett helt orange kafe med uppkoppling och hela 2 datorer! Det ligger pá en tvárgata till en enorm boulevard dár trafiken faktiskt stőrtar fram, folk ár glassigare án tidigare och husen enorma. Stora bankpalats med smá kortváxta tiggare...detta har jag inte alls sett tidigare. Eller inte velat kanske...

Till er alla som láser hár och som ár sá underbara med kommentarer - jag hoppas ni fár lite av den várme vi har hár i Budapest just nu. En skőn helg med vila och god mat. Lángtar hem men vill inte áka ánnu, ánnu áterstár mycket att upptácka. Glad Pásk!

3 kommentarer:

  1. Tack, solen skiner här och ormarna är enormt många ute vid Öby kulle... Det låter som att du har en väldigt givande kurs :-)) Inspirerande att läsa. Siv

    SvaraRadera
  2. Hej å hå, tiden går, det var som tusan. tjocktarmsmeridianen den hade jag gömt bort. Men visst måste det vara svårt att vara långt före andra. Han kan inte ha haf det lätt alla gånger, Man kanske ska börja lyssna på honom igen.

    SvaraRadera
  3. Läskigt med ormar men ett riktigt vårtecken. Kursen är tuff men som vanligt, det kostar något och man vinner något :)

    Eller hur? B har nog mycket vi borde lyssna till!

    SvaraRadera