torsdag 11 februari 2010

Savasana

Stretar hemåt. På cykel. Med överdagsbrallorna prasslande. Mössan nerdragen. Halsduken över munnen. Det är ljust. Men kallt... Och våren är avlägsen. Växlarna har fryst. Men det går. Långsamt i snömodden. Har en tanke om att göra ett långt yogapass när jag kommer hem. Men jag är släptrött som L sa när hon var liten. Verkligen släptrött. Och jag byter om. Tänder alla ljusen i mitt yogarum. Lägger mig ner i Savasana. Och där blir jag liggande. Jag andas. Jag fokuserar. Handflatorna mot taket. Och jag känner varje andetag. Och tacksamheten flödar in. Jag pressar inte mig själv längre. Jag bestämmer själv. Och jag vet när det blir för mycket. Savasana - en otroligt svår position för att det handlar om att "bara" ligga stilla och fokusera. En av de svåraste för västerlänningar. Men idag. Idag var den min!

8 kommentarer:

  1. vad bra att du lyssnar på kroppen och tar det lugnt när det behövs.

    ljus*
    /S

    SvaraRadera
  2. hade också oerhört svårt för Savasana i början...det gjorde ont och drog överallt...jag som trodde att vila var lätt...
    nu älskar jag den.
    Släptrött är ett underbart ord! Barn är fantastiska!

    SvaraRadera
  3. Ja det är svårt!
    Ska handryggen vara upp eller ner...på din bild är handflatorna upp...jag vet aldrig vilket det ska vara? Vill du upplysa mig om vilket?
    Kram:)

    SvaraRadera
  4. Toril- handflatorna ska vara upp alltså mot taket. Kram

    SvaraRadera
  5. Vi är många i Savasana just nu. Känns det som. Tror vi behöver det. Tid för eftertanke och energikontroll. Ta hand om dej! Kram!

    SvaraRadera
  6. Ja Nina, tid till eftertanke - det är precis det jag behöver. Skönt att höra att vi är flera som befinner oss på samma ställe i tillvaron. Kram!

    SvaraRadera
  7. Tack Annika..nu vet jag hur jag ska ligga:)handflatorna upp!

    SvaraRadera