fredag 30 april 2010

The lucky table

Valborgsmässoafton och jag är lite hemsjuk...längtar efter min familj. Längtar efter eldar. Längtar efter fyrverkeri. Smällar och stjärnor! Gnisterregn. Hit och dit. I mina känslor. Försöker observera och inte följa med... Inte alltid som det lyckas. Vi är båda lite låga efter morgonens träning. Vet inte riktigt varför. Men så är det ibland. Molokna i det fantastiska vädret, spurtar vi till frukosten. Tar ett eget bord. Och det blir plötsligt the lucky table :). Ett underbart trevligt irländskt par gör oss sällskap. Vi köper extra cappuccino och de har köpt godsaker från bageriet. Som de frikostigt delar med sig. Frikostigt. De delar också med sig av sina yogaerfarenheter som visar sig vara ganska mångåriga. Utbildade i Iyengartraditionen och R har haft en lärare hon åkt till i Indien i flera år. Hon uttryckte hela tiden sin tacksamhet över olika lärare. Så skönt att höra. Jag är också tacksam för den lärare som introducerade mig till hela yogans värld och specifikt till Shadow yogan. Och när det är dags då går man vidare. No hard feelings! Olika lärare i olika perioder. Eller som både R och D uttryckte det; you want to get to know your teachers teacher. Back to the source. Och det är ju precis så jag också känner det. Och deras ödmjukhet. Deras glädje över att ha hittat till Z och E. Och att de är förundrade över hans sätt att aldrig säga något onödigt. Man får precis det man behöver. Z poängterar det hela tiden, att inte slösa tiden på det som inte är något värt för dig. FÖR DIG. Göra det som gagnar. Och ändå, en svag stund i morse ville jag inte befinna mig i den tionde framåtböjen innan han hade tid med mig. Ville inte känna det onda i höger sida och ben. Ville inte känna vemodet svepa över mig. I mig. Men jag gjorde det. Förlorade mig en stund. Tappade riktningen lite. Över vad jag sysslar med. Mänskligt när det sker för andra. Irriterande när det sker för mig... hm, inte vara hård mot mig själv! Och så hamnade vi ändå vid de mest inspirerande människorna idag. The lucky table!

8 kommentarer:

  1. Mmm visst är det så.. att det som är lätt att kalla mänskligt och till och med fint när det gäller andra kan vara svårt att tycka är ok när det drabbar en själv. Men så väldigt skönt om man lyckas acceptera.. och kanske skratta lite åt sin egen tro på att man är nån slags övermänniska.

    SvaraRadera
  2. Är det inte så att vi behöver lite bakslag för att kunna uppskatta framgångarna?

    Det låter iallafall som att du har en underbar resa! Kram!

    SvaraRadera
  3. Ulrika och Magda så rätt ni har. Och jag jobbar på det och jag tycker att det går bättre :)

    SvaraRadera
  4. Det där har jag och maken pratat om hela morgonen... så lustigt... och det är väl just så att det ena behöver det andra för att det ska råda en balans... och att det man behöver kommer till en... om så vid ett frukostbord...!:)
    KRAM

    SvaraRadera
  5. Ibland kan det vara bra att komma bort från allting och allihopa.
    Då tenderar de äkta känslorna att dyka upp till ytan. Man inser vad man saknar och inte vill leva utan.

    Önskar dig en underbar vistelse med alla yoginis, din andra familj!

    SvaraRadera
  6. Det lyckliga bordet...det låter så fint...å vackert med människor som delar med sig...

    SvaraRadera
  7. Ur Profeten om Självkännedom

    Era hjärtan känner i sina tysta djup dagarnas och nätternas hemligheter. Men öronen törstar efter ljuden av ert hjärtats kunskap.

    Ni vill vet i ord det som ni alltid har vetat i era tankar. Ni vill vidröra era drömmars nakna kropp. Och det är riktigt att ni bör få det.

    Er själs dolda källåder måste av inre nördvändighet stiga uppåt och porlande söka sin väg mot havet;
    och skatten från era omätliga djup skall ligga avtäckt inför era ögon.
    Men väg inte er okända skatt på våg och sök inte pejla djupet av er kunskap med sond och lod.

    Ty ert jag är ett hav, omätligt och utan gräns.

    Säg inte: "Jag har funnit sanningen" utan hellre: "Jag har funnit en sanning"
    Säg inte: "Jag har funnit själens väg", säg hellre: "Jag har mött själen vandrande på min stig"

    Ty själen vandrar på alla stigar. Själen vandrar inte på utstakad väg, ej heller växer den som ett strå.
    Den slår ut som en lotusblomma med oräkneliga kronblad

    Kram
    R

    SvaraRadera
  8. åh vad jag slarvar med stavningen.. ser att det står nördvändighet hi hi - då blev det ju en helt annan mening.. skall naturligvis vara NÖDvändighet

    Kram på dig igen.. ;-)

    SvaraRadera