måndag 17 maj 2010

Också min!

Hennes hår stod som en gloria runt huvudet. Hon log utan baktankar. Hon snurrade en snuttefilt i sin ena mjuka hand och höll i en hunds öra i den andra. Är du min pappas tjej? Hmm, den konstigaste frågan i mitt liv! Jag var 28 och hon skulle fylla 5. Jag hade fallit handlöst i ett par gröna forsögon. Och jag ville satsa. På den här relationen. Oj, det fanns ett barn redan. Ja, men då gör det det! Man får leva utifrån de premisser som livet ställer. Hur ska man kunna välja, eller välja bort när det ser ut så? Man får följa med! Resan har varit skumpig. Guppig. Krokig. Ibland har ingen sett klart, men vi har haft siktet inställt på att det ska gå. Och jag skulle ljuga om jag sa att det har varit enkelt. Men relationer kräver tid. Alla relationer. Så ser jag det. Och vi har haft ett mål hos oss, de barn som finns i familjen de finns i familjen. I den här familjen. Ingen är hel eller halv. Alla finns på lika villkor, oavsett om man vill lägga på en etikett som bonus, styv eller plast. I lördags fyllde M år, min extradotter, min styvdotter, min bonusdotter min mans dotter och mina barns syster. I solen, när jag betraktade henne kunde jag fortfarande se den lilla tjejen, blont hår och rufs. Den där tjejen som har en speciell begåvning för siffror, den där tjejen som är lugn och inte rusar iväg som några av oss andra när det hettar till :) den där tjejen som är metodisk och schysst, den där tjejen som har skapat sig ett eget liv som hon kan vara stolt över. Och jag känner att jag har en liten del i det. Att vi har det allihopa. Tillsammans gör man en familj. Och kärleken till barnen ser väldigt olika ut. Men den finns. Till alla tre. Inom mig. Från hjärtat skickar jag ett extragrattis till M, som också är min på sätt och vis!

13 kommentarer:

  1. Vad glad mitt hjärta är att få läsa ditt inlägg idag som minsann är skrivet rakt från hjärtat.

    Familjer kan se ut hur som haver. Kärleken övervinner allt!

    SvaraRadera
  2. Instämmer helt!
    Den lilla ungen och de andra ungarna ska vara glada glada glada
    och slå volter varje dag för att de har träffat en sådan som dig.

    Robert. K

    SvaraRadera
  3. Åh vad fint skrivet. Glädje och kärlek från hjärtat.

    SvaraRadera
  4. Min kära mor, du har mycket att göra med hur mitt liv ser ut. Väldigt mycket mer än vad jag någonsin gett dig kredd för. Vår relation har inte varit lätt, oftast från min sida och jag tackar dig för att du stått ut i alla lägen. Jag har mycket att tacka dig för och jag hoppas att du kommer att känna det mer i framtiden nu när jag äntligen kommit loss. Älskar dig/M

    SvaraRadera
  5. Från hjärtat. Med kärlek.

    SvaraRadera
  6. Hej hej!
    Vad fint skrivet! :) Så mycket kärlek.

    Ljus*
    /S

    SvaraRadera
  7. oj, fint att vi fick läsa det här!

    SvaraRadera
  8. Oj, jag blir alldeles rörd! Fint skrivet! Kram Helena

    SvaraRadera
  9. underbart att ha en sån fin relation till sin mans barn.... jag hade en krånglig start,men idag 14 år senare...verkar det som att vi börjar få bättre kontakt.. Det kan vara svårt för ett barn när "någon annan" kommer och tar pappa från mamma...Hmmmm...

    Härligt att läsa iallafall..
    Kraam

    SvaraRadera
  10. ja visst tar relationer tid...
    Jag var i ett förhållande tidigare där det fanns ett barn men det funkade inte alls..jag var kanske för ung å oerfaren men det var mest bara jobbigt. Så fint att ni har löst det hela tycker jag. Skickar en grattishälsning till M. Allt gott!

    SvaraRadera
  11. du skriver så vackert! love it, blir så glad av att besöka din blogg :)

    hoppas att du har haft en finfin dag :) ta hand om dig och hoppas att din vecka fortsätter vara bra :) kram

    SvaraRadera
  12. ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ till er alla! Men mest till M :)

    SvaraRadera
  13. Åhhh! Precis som livet är.

    SvaraRadera