Firar

Söndagstrött. Skön känsla. Igår firade vi. Jag har kontrakt och nycklar i min hand och nu påbörjar vi renoveringen! Av mitt alldeles egna ställe... Min plats. Kan ni fatta?! Glädjen blandas med gnagande tankar. Hur ska det gå? Ensam? Även om det är hit jag längtat så är det lite skrämmande. Känns nästan som jag vinglar lite. Lite. Så när jag ensam sitter med DN och en stor kopp kaffe såhär på förmiddagen så slår jag på min tv. För lite förströelse från alla snurrande tankar. Ser en film. Mitt på blanka dagen och den ger mig råg i ryggen. Faktiskt. The greatest game ever played - en berättelse med verklighetsbakgrund. Man kan hitta stöd på många ställen... Tänk att jag älskar dem så. Historierna med riktiga människor som förlaga. Och det yttre ramverket är en golftävling, snobberi från överklassens proffs till underklassens amatörer. Och som jag kan identifiera mig :) Men till slut handlar det ändå om viljan, styrkan och stödet från familj och vänner. Och jag har också stödet. Som Nina så vackert skriver om som omkringkärlek. Vilket fantastiskt begrepp. Och så mycket det säger. Nu virar jag in mig i min omkringkärlek. Nu renoverar vi. Nu drar jag igång min yogaverksamhet och sorgbearbetningsarbete så snart det är klart. Visst är det ändå ganska fantastiskt? Att allt som börjar som en tanke och vilja faktiskt konkretiserar sig också. Trots fladdret av lätta fjärilsvingar i maggropen...