lördag 18 september 2010

Ensam men tillsammans

Det regnar. Massor. Huttrande kliver jag ur sängen och tar en mjuk start på dagen. Inför min andra introduktion till yoga kände jag mig lite trött. De sista veckorna har gått i ett rasande tempo, faktiskt inte många stunder lediga. Och även om det man gör är roligt och det jag önskat, blir jag trött ibland. Kliver in på Stilla, tänder mina ljus. En del lampor. Rökelsen till gudarna. Värmer upp mig själv med ett stilla pass. En efter en kliver de in. De tappra som trotsat regn och rusk. Jackorna droppar men ögonen är nyfikna. Och det är där. DÅ. Som jag känner hur glad jag är. Över min alldeles egna dojo, studio, shala - kärt barn har många namn. Och att det kommer människor till mig. Med uppriktig längtan efter att börja yoga. Med öppna sinnen och frågor. Med stela ryggar och funderingar. Och det slår mig där på golvet. Men framför allt efteråt. Att yoga är något vi gör gemensamt. Även om vi utövar det själva. Ensamma hemma. Så är det ändå gemensamt. Som en gigantisk kommunikation. Kommunikation som lite slarvigt översatt betyder göra gemensam. Och i yogan kommunicerar vi på andra vis. Med oss själva. Men vi gör det gemensamt. Med oss själva eller i en grupp. När jag låser min dörr några timmar senare så kikar solen fram och det är rätt väg att gå. Kommunicera. Yoga.

Bilden är på Akiko Ueda, tagen i hennes studio i Paris av Dan Lindberg

9 kommentarer:

  1. Ja verkligen fint...kärlek..
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Vet du Annika världen är så liten så liten så liten. Om du läst min blogg i dag eller igår har du kanske sett att jag lär mig ngt som heter inner strenght. Läraren kommer från Umeå och har öppnat en Yoga studio där (tillsammans med en kollega) som heter Mya Flow. När jag klickar på deras Yoga Tips flik , hittar jag yoga bloggar och DÄR är DU och Nina :) Då känner man ju bara att Jepp , här finns nog en röd tråd ;)

    SvaraRadera
  3. Marica, det har jag missat att du gör, har inte riktigt haft tid att uppdatera mig på alla bloggar jag brukar följa regelbundet... Men dina ord gör mig jätteglad! Och TACK för att du berättade det och inner strength - det låter som något vi alla strävar efter. Och tänk så mycket vi lär oss av varandra. Att börja blogga var ett av mina bättre beslut :)
    Kram på er fina, vackra människor där ute, som Toril och Sarapirat och ni andra som läser här men inte lämnar avtyck ♥♥♥

    SvaraRadera
  4. Hej hej!
    Jag känner att allt är ett. Vi är alla olika grenar på samma träd.

    Namaste för din underbara blogg!

    Ljus*
    /V

    SvaraRadera
  5. det är så sant, det som händer på mattan ger avtryck ute i vardagliga livet också! att vara yoga lärare är något som är så mycket större än att "bara" lära ut yogans tekniker...hela tiden sår man frön till sina elever som de kanske berättar om till sina nära och kära så yoga är något som vi absolut gör i en stor gemenskap. det gör mig övertygad om att yoga är något för alla :)kram!

    SvaraRadera
  6. Oj! Har du öppnat ett yogaställe! Nu blev jag alldeles varm i hjärtat. stort grattis till dig.
    och all lycka! och största tacken och bocken för allt du skriver inne hos mig. Du gör mig glad. varje dag. kram!

    SvaraRadera
  7. Så roligt att du fått ditt egna shala... det har jag missat..stort grattis till dig och de dina. Förstår att de trotsar regn och rusk för att gå på yoga med dig...

    Önskar dig en fin dag!
    Varm kraam
    R

    SvaraRadera
  8. Känner så igen mej i din lilla trötthet, dendär lite glada (!) utmattningen av att ha fullt upp och sen ögonblicket när spänningar mer eller mindre släpper. Då tycker jag det är alldeles fantastiskt att det egentligen bara behövs några djupa andetag, i stillhet, så övervinns den mesta tungheten. Nu är du igång, min vän!

    Och oj, Mya flow måste vi ju bara kolla in :)

    SvaraRadera