Ny tid

Gomorron. Dagen efter min invigning av mitt alldeles egna yogaställe. Tankarna far. Kroppen är lite motvillig. Men det är ju här, på min egen matta som allt har sina proportioner igen. Där jag möter mig själv. Utan egenträning ingen riktig yoga. För mig. Och när jag imorgon möter de första som jag kommer att prägla men som jag så innerligt vill ska hitta sin väg. Då ska jag kvar upplevelsen av att alla har sin väg att gå. Precis alla. Och jag längtar och jag är förväntansfull. Lite pirrig. Kommer jag att göra det jag önskar? Förmedla en andning som tar sig ner i tårna och upp i ryggraden? En andning som gör all skillnad. ALL. Utan andetaget - inget liv. Och det är där vi hittar kärnan, i kroppen, i oss. Vilka fysiska rörelser vi än förmår, eller inte förmår, så är det andningen som gör skillnaden. Den djupa. I centrum. Drar ner den. Gör ett stilla morgonpass för det är precis vad jag behöver idag. Och förväntan ligger i luften. Och jag andas. Djupt. Och det är grått och småfuktigt ute. Grannens barn studsar och bilarna far. En del löv är gula. Ny tid.