onsdag 6 oktober 2010

Platå

Grand Canyon. Har aldrig varit där. Skulle vilja åka dit en dag. Med enorma bergsformationer och platåer. Canyons. Och jag är i mitt inre redan där. På en platå. En lagom hög platå. Där står jag nu. Tittar ut lite. Tittar bakåt lite. Men mest framåt. Och ser andra platåer. Höga höjder. Och tänker att det ger mig yrsel. Men om jag vill. Då tar jag mig dit. Tänker på Zhanders inledningsprat på kursen i maj. Om mål. Om var vi själva befinner oss i yogan. Och vart vi önskar och tänker att den ska ta oss. Om vikten av att sätta upp mål. I yogan. Inget mål är fel. Men viktigt att veta vad man själv vill med sin egen yoga. Vilka mål man faktiskt har. Uttala dem. Och jag gör det. Sätter upp mina mål. Mina personliga, privata mål. Och det svindlar. Men jag vet att det är viktigt. Och den där platån där jag står. Den är inte vinglig. Den är stadig. Den är inte skrämmande. Den är ok. Mer än så faktiskt. Den ger mig en bas. Att stå på. Även om vinden är stark så står jag där. Jag. I min yoga. Och även om jag är förkyld just nu så är det bara en stilla krusning på ett stadigt berg. Mina vingliga ben. Min svårighet med balansövningar - helt överkomligt :) Och jag står där. Ensam utan att vara övergiven. För runtom står det fler. Och platåerna kommer ibland och då behöver vi stanna där. Tills vi tar oss vidare. Målet i sikte. Inte oöverstigligt, men ändå långt långt fram. Viktigt att uttala för sig själv. Se det. Ha det inuti. I vardagens träning. Men nu vilar jag lite på en platå. Var är du?

8 kommentarer:

  1. Skrev du till mig ;) Just nu övervinner jag min tendens att hasta genom det som känns svårt. I livet i yogan. Om linjen är rak så har jag cirklat runt i åttor, cirklar och krumeluxer istället för att landa och stå stilla och andas.Tjaa så nu står jag stilla och andas det är väl det som är mitt mål att vara här och nu och göra min yoga. ( sen att jag inte vet vad som är min yoga är en annan femma;) )

    SvaraRadera
  2. Härlig tanke att vår yogamassiv är ett enda stort Grand Canyon. Att vi alla har en egen platå. Tryggt liksom.

    SvaraRadera
  3. åh, visst känner jag som du, både nedan och ovan.
    förströdd och full av längtan som jag inte vet hur jag ska kanalisera. den kan liksom nästan värka i magtrakten utav den där känslan, som ett sug i hjärtat.

    och å andra sidan, när jag vet vad det är jag längtar efter och vill, då relaterar jag till det du skriver ovan. för om jag vet, och kan uttala en önskan och skicka ut den önskan i universum, ja då brukar det ske, på ett eller annat sätt. kram

    SvaraRadera
  4. Väldigt träffande skrivet! Jag pendlar mellan platåer & dalar - men håller mig allt oftare kvar på platåerna. Krya på dig! Kram Helena

    SvaraRadera
  5. Hej hej!
    Fint skrivit! Jag satt och funderade på det där i morse. Vad vill jag med yogan? Vart är jag och vad önskar jag att jag är? Jag uttalade min önskan och hoppas att det blir möjligt snart.

    Ljus*
    /V

    SvaraRadera
  6. Som vanligt, med dig. Förtrollande ordbrukeri.
    Som förklarar och ger tröst. Skriv en bok så att även de
    Som inte hittat din blogg får ta del av dina kunskaper och inspirerande ord.
    Frid & Fröjd
    Robert. K

    SvaraRadera
  7. som vanligt ett otroligt tänkvärt inlägg som möter en när man tittar in hos dig :) allt bra med dig?

    jag kommer ha en tävling framöver där vinsten är en yogabok, tänkte att det kanske kunde vara något för dig ;) det är en bra och intressant bok. i vilket fall som helst. Ta hand om dig och så får du ha en underbar helg! kramkram

    SvaraRadera
  8. Krya på dej!! Mot nya höga platå-höjder på kommande!

    SvaraRadera