Imorse var den självklara yogan hos mig igen. Som jag väntat. Som jag nästan haft panik över min dåliga ork och brist på tålamod. Kanske är det så att när man böjer sitt huvud och ger upp - då händer det. När jag givit upp mitt egna motstånd till att vänta. När jag slutat forcera. När jag vaknar en morgon, utan förlamande trötthet och går rakt upp, gör mina morgonbestyr, tänder mina ljus och min rökelse. Bugar lite lätt för Z. Gör min yoga. MIN. Och allt är där igen. Och jag är mjuk! Böjer mitt huvud i stor tacksamhet och känner att när man släpper taget då får man det man önskar. Plötsligt så händer det.
Härligt! Hoppas den känslan kommer till mig också snart, för jag har verkligen inte alls haft någon yogalust på ett par veckor. Men det är väl som du skriver, att när en släpper det och accepterar som lusten och orken kommer tillbaka.
SvaraRaderaUnderbart!!
SvaraRaderaVad härligt!! Ha en mysig advent.
SvaraRaderaKram Lotta
Ååååh vad härligt vad fint för dig och jag bugar
SvaraRaderaödmjukt för denna underbara förvandlingen. helt ärligt *** och du, jag beundrar denna din resa och dig så mycket, det ska du veta. att uppgå i det där stora bara bra....jag kan inte det ännu helt ärligt, men jag önskar, och hoppas jag får vara med dig här på din resa. jag är en vild blandning av världsligt och andligt,,och hoppas på att mixen blir bra ***
många kramar Lycke
Åh det är ju underbart! Som du har väntat! Och tänk att det ska vara så svårt, fast man vet: att släppa taget och Det sker...
SvaraRaderaHa en skön 1:a advent!
precis så...
SvaraRaderadet som händer när vi släpper taget.
ah!
härligt!
varma kramar
Alla har skrivit så fint till dej att jag bara behöver buga jag med. I medglädjen. Kram.
SvaraRaderaOj så mycket medglädje. Tack Nina för ännu ett underbart ord. Och kram till er alla!
SvaraRadera