torsdag 21 juni 2012

Formen och frågan

Ni vet. När man fokuserar på något. Så ser man plötsligt bara det i tillvaron. Alla har väl någon gång haft något i tankarna och så plötsligt ser man bara det man tänker på? Funderar kring. Som om svaret bara läggs ut lite här och där. För oss att plocka upp. Jag såg en intervju med en av mina favoritartister i Sverige, Eva Dahlgren, härom morgonen. Hon sa att hon hade haft en idé och hur svårt hon hade haft att hitta formen för den. Formen. FORMEN. Ju mer jag tänker på det, ju mer sant är det för mig. Att hitta formen. Eller formatet som man säger i datavärlden. Och då ramlar femhundra polletter ner direkt när jag tänker på det. Exakt. Det är formen som avgör. Jag har haft en idé, en dröm och vetat hur jag vill att det ska fortsätta. Men inte hittat bron där emellan. Om ni förstår? Den där förbindelsen. Men så har jag tänkt att den måste jag kanske inte alls fundera ut själv. Så jag har skickat ut min önskan. Och tänkt. Och varit aktiv. För att inte bara sitta och vänta in något. Och en dag ser jag något på nätet som leder mig till den person jag nu har inlett ett samarbete med. För att hitta min form. Hela det paketet läggs ihop med en annan tanke jag läst om lite här och där. Att när man inte lever i svaret utan i frågan, då blir hela tillvaron annorlunda. När det jag tänker får mer uppmärksamhet och jag ställer mig själv frågan, istället för själva svaret. Är ni med mig här? Då kan jag känna att den här frågan, och den här och den här som dyker upp i mitt huvud, de är inte mina. Inte alls mina frågor. Någon annans fråga som jag på något sätt härbärgerat och tagit hand om. I mig. I mina tankar. Men nu tittar jag på den, skickar vänligt tillbaka den till den som äger den. Och det blir lite friare. Så just nu känns det som min yoga tagit mig med på färden till formen och frågan. Och jag tackar och tar emot. Tackar och tar emot. Har du hittat din form? Och vet du vem som ställt frågan som rullar runt i dig? Är den verkligen din? Sortera och känn hur lätt det blir inuti. I bröstkorgen. I hjärtat. I sinnet. När du vänligt skickar tillbaka det som inte är ditt. Och med det önskar jag dig den bästa av midsomrar. Jag och älsklingen är lediga i tre långa dagar utan att ha något inbokat. Det är FRIHET. Det var väldigt länge sedan vi hade det så. Jag stannar i formen och tänker frågan. Önskar dig samma upplevelse.

3 kommentarer:

  1. Hur kan det bli ännu bättre? Tack för fina funderingar & en underbar midsommar önskar jag dig. Kram

    SvaraRadera
  2. oj, nu fick du mig verkligen att tänka i nya banor. tack för det, verkligen det behövde jag. alla dessa måsten och frågor som surrar, var de hör hemma egentligen.ahh vad skönt när du tog upp det här. jag skalar av och lever dagen idag. härlig midsommar till er och oss...

    kramar Lycke

    SvaraRadera
  3. hej godmorgon kara du
    vilken fin och bra tanke, att leva i fragan.
    har nog inte hittat min form. men kanns som att jag landar lite mer i formen just nu, kanske.
    spannande med ditt samarbete och annu hemliga projekt, lycka till!
    varma kramar

    SvaraRadera