torsdag 14 juni 2012

Yogan i livet. Livet i yogan.

Yogan i livet. Livet i yogan. Två sidor av samma äventyr. Har alltid känt att livet visat sitt ärliga ansikte på golvet i min yoga. På en mängd olika vis. Nu känner jag tydligt att det är exakt tvärtom också. I många vardagliga situationer men även i de lite mer ovanliga. Man kan hitta exempel överallt. Vi hade en liten sommaravslutning härom dagen. Mina arbetskamrater och jag lekte i skogen och gjorde mer eller mindre lockande saker.  Lagtävlingar. Bland annat hade vi en trekamp där första momentet var att en person med förbundna ögon kör en annan person i skottkärran utifrån anvisningarna som den sittande personen ger. En tävling. Att inte se kan vara otäckt. Har alltid tyckt det hittills. Men när jag körde skottkärran upptäckte jag att jag inte hade ett dugg problem med det. Ville springa fast jag inte såg men det var lite trixigt att hålla skottkärran på rätt köl. Jag litade helt enkelt på den som gav mig anvisningarna. Gick spikrakt hela vägen där många var ner i diket och i snåren. Jag jobbade från mitt centrum. Som i min yoga. Kanske är det ett larvigt exempel, jag vet inte vad du tycker, men det är väldigt talande för mig. Just det där att inte veta och ändå lita på. Det har jag lärt mig i yogan. Utan tvivel. Att våga släppa kontrollen. Att vara här och nu. Är det inte det som det hela handlar om när man kokar ner det? Utan att förminska det? Vara i sitt centrum och andas från det. Lita på att det går bra. Även om jag inte har stenkoll på allt. Att i yogan ta emot och förvalta utan att veta vad som kommer sen. Det har varit svårt ibland, inget snack om saken. Men nu känns det som jag är inne i en period av att få ta emot. Så jag gör det. Jag tar emot och känner att tillvaron blir helt. Efter tre år av samma morgonträning gör jag nu en väldigt utmanande serie, utmanande på alla plan. Framför allt för sinnet eftersom det är svårt för mig att hålla mig kvar i positionen för att jag både är stel och det gör ont.  Men det är som det ger tillbaka direkt. Och jag tar emot. Yogan i livet. Livet i yogan.

Bilden är på Emma Balnaves, fotograf Dan Lindberg

14 kommentarer:

  1. Min yogalärare uppmanar oss att "leka" blinda. Träna oss på att röra oss i mörker. Därför tycker jag inte alls att det var ett larvigt exempel.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hm, så intressant. Vet att en del jag tränat med fått det som en extra del i sin träning, men inte alla. Har själv funderat på det som ett inslag i mina kurser. Tack för dina ord!

      Radera
  2. Jag blir förundrad av hur bra du kan uttrycka dig så fantastiskt i dina texter. Allt känns bara JA så är det!!!Tack!!

    Kram Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lotta, dina ord gör mig extra glad. Kram!

      Radera
  3. När jag läser om hur du hittar yogan i vardagliga situationer, känner jag igen det du skriver. Så känner jag när det strular i princip alla mina projekt på jobbet. Då använder jag just det som du besktiver så fint: att våga vara här och nu, utan att ha full kontroll men litar på att det ordnar sig. Det är mycket som ryms inom din fina jämförelse :)Har många gånger tänkt att just den förmågan räddar mig och säkert många andra från att gå i väggen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! Kram och tack för dina ord

      Radera
  4. "Just det där att inte veta och ändå lita på"... tänk så mycket i livet som är just så!!... Och vad gjorde vi utan tilliten??? För mig är också yogan en viktig pusselbit för att våga leva, våga ta steget fast man inte ser vart man sätter ner foten...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken tur att vi hittat den. Tack för dina ord!

      Radera
  5. Ingen dum liknelse alls med skottkärran! För det är ju i vardagen som vår yoga manifesteras. I allt. Helt fantastiskt att vi med yogans verktyg kan leva ett mer fulländat liv - bara skjutsa vidare på skottkärran och samtidigt tycka det är kul. Great!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur?! Kram och tack för dina ord

      Radera
  6. Jag är superdålig på att vara här och nu. Jag har alltid en miljon planer och projekt och tänker för mycket ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte så ovanligt idag. Har själv varit mycket så tidigare. Kram och tack för dina ord

      Radera

  7. stora kramar till dig,
    tack for dina uppmuntrande och tankvarda texter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh men tack! Stora kramar tillbaka

      Radera