torsdag 16 augusti 2012

Känner inte igen mig

Känner inte igen mig. Det kliar inuti. Eller liksom skaver. Svider. Eller vad det nu är. Jag är som en lynnig tonåring. Svänger hit och dit i humöret. I känslorna. Och jag fattar ärligt talat inte vad det är. Kan det vara min nya yoga som är så kraftfull att bottenslammet nu är på väg upp? För att göra resten av mig lite klarare? Kanske. Annars vet jag inte. Jag har mycket känslor, ja. Men jag är inte ett offer för dem. Och jag brukar inte pendla så här. Ärligt talat, det gör mig trött. Det gör mig lite less. Min man påminner mig om att när jag har det så här med mig själv, så brukar det i slutänden bli riktigt bra. I yogan. Inte så att jag värjer mig, det är mer så att jag inte känner igen mig. Den här gången. Faktiskt. Kan ju vara så att den här serien jag gör den drar med en hel del man inte kan förutse. Och inte heller veta hur just jag ska reagera på. Har hört olika reaktioner, både känslomässiga, andliga och fysiska när jag pratar med andra som gått samma kurs. Och som trängt ännu längre in i det. I det fulla formatet. Nej jag är inte less. Nej jag är inte rädd. Jag bara är i något som känns som en för trång ylletröja. Något som jag vill ta av mig. Något som jag inte har behov av. Jag är varm. Känner inte igen mig.

16 kommentarer:

  1. Jag tror att du ska lita på din man. :) Yogan är väldigt kraftfull emellanåt, det vet ju du.
    Jag hoppas att den trånga, kliande ylletröjan skiftar till en mer mjuk, bekväm bomullströja snart.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag hoppas som du. Tack och kram!

      Radera
  2. och jag tänker precis som Carina att du ska lita på din man, han verkar klok. och kanske är det lite som att ömsa skinn. man måste vänta ut det, drar du bort det för snabbt så blir det sår och i värsta fall ett fult ärr och så kan man ju inte ha det :)
    Varma kramar till dig min fina vän, men försiktigt försiktigt så att inte skinnet gör ont ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror du har helt rätt och ja, jag är försiktigt, orkar inte mer just nu. Varma kramar tillbaka!

      Radera
  3. Jag har tyckt mig märka att när man står inför ett viktigt kliv uppåt-framåt i sin utveckling så börjar det skaka omkring en, och inget känns eller är som det brukar. Det är som att det måste skaka lite för att det nya ska kunna falla på plats. Håller tummarna för att det är något riktigt bra som kommer att födas:)
    Kram Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, de tummarna behövs nog, känner mig helskakig idag... Kramar!

      Radera
  4. Jag tror som alla ovanstående. Det är dukkha, förändring, och det känns. Grattis, något händer just nu! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. De orden värmer, just nu känns det inte så... Kram!

      Radera
  5. Här är en till som har ett humör just nu. Men jag grubblar inte, eller tänker mycket det är något annat. Tror att vi kanske är inne i en sådan tid nu..?!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej jag grubblar inte, men när jag sitter i den här karusellen är det svårt att bortse från alla svängningar. Kanske är det sådan tid, tänkte det också härom dagen. Kram!

      Radera
  6. Ibland är jag också sådär svängig i humöret. Det kan vara lite jobbigt. Då brukar det vara bra för mig att äta bra (inte socker just då) och läsa bra böcker och pyssla. Jag skickar din brosch till dig idag! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Socker har jag inte ätit sedan februari, utom det som slinker med i något jag äter på restaurang eller så. De här är det yogan som gör/rör upp :) Åh vad jag ser fram emot broschen!

      Radera
  7. Kram till dig kära Annika! Det är kanske ltie hormoner oxå? ;o)
    Jag ska gå på en föreläsning om kvinnliga hornoner med Mia Lundin i Stockholm 29/8; kanske något som intresserar även dig?
    Namaste!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det skulle vara intressant. Jag har inte haft mens på 12 år så det är inte klimakteriet om du tänkte det :) It's over and out så att säga. Men hormonerna styr våra liv i hög grad så det vore spännande att höra en svensk föreläsning i ämnet. Namasté

      Radera
  8. det fantastiska i allt det har ar att vi slutar aldrig att forvanas och att det fortsatter att vara dynamiskt dynamiskt dynamiskt.
    transitions. och den dar ylletrojan kommer inte alltid att vara en ylletroja. och du kommer inte alltid att ha den pa dig heller for den delen.
    stora kramar till dig, och var snall mot dig sjalv och talmodig, sa gott det gar.

    SvaraRadera
  9. idag känner jag igen mig i dina ord. så mycket känslor och gamalt skrutt som plötsligt bilmade upp..när jag travat så hejdlöst i den där energin i några dagar..! undrar när man någonsin ska begripa sig på sig själv. bra med männen som kan ta ner en på jorden också..
    tycker om att du skriver och delar så det känns ända in i hjärteroten..

    kramar en fredag, Lycke

    SvaraRadera