lördag 11 augusti 2012

Snabbare än jag kan säga

Snabbare än jag kan säga ordet balans, så är jag ur den. Eller hur jag ska säga. Den här veckan har jag fått kämpa mig igenom. Inte yogat varje morgon, för sena kvällar och trötta morgnar. Vi går lite omlott här hemma och det påverkar mig mer än jag vill. Fortfarande känt mig låg och lite seg men efter sovmorgonen i morse så tände jag mina ljus och min rökelse. Hinner inte långt i min yoga innan tårarna faller som ett höstregn och kroppen känns svag och mjuk. Jag lägger mig ner i savasana, orkar inte yoga just nu. Låter det bara rinna ut. Och tänker på hur många gånger det varit så i min yoga. Förut tyckte jag att det var jobbigt, sedan lite tröttsamt. Med alla dessa tårar som velat ut. Nu tänker jag mer att det är så skönt att det faktiskt kommer ut, vad det än är som gör det. Vad som än får mig att känna det jag gör, så släpper jag ju ut det. Ibland vet jag att det är rörelserna i sig men ibland är det annat. Som får mig att gråta. Kanske en kombination just nu. Fortfarande gråtmild sätter jag mig på verandan och suckar. Min älskling packar matsäck och vi tar en av kanoterna, kanadensaren och kör några mil innan vi lägger i den. Vi paddlar några timmar. Det är vi och en mängd gamla träd i vattnet. Fridfullt. Hela vattenytan full av skräddare. Vi paddlar förbi ett kantarellställe som lyster gult men där det är för brant att ta sig i land. En hel flock med trollsländor med turkosa kroppar, så underbara. Stannar på ett av alla dessa fina små ställen som finns överallt i vårt land och som är iordninggjort för de som vandrar eller paddlar. Äter matsäck. Dricker kaffe. Har med blåbär och vispgrädde för lite extra energi. Det är trötta muskler men sköna kroppar som landar vid bryggan där den första bilen står. Vi badar. Dricker lite kaffe till. Det är bara vi på badplatsen. Det är sensommar men inte höst. En lite mer mättad luft.  Min dag blir helt annorlunda än den startar. Det behövs inte så mycket. Egentligen. En enorm häger lyfter sina vingar och det susar i luften. Och snabbare än jag kan säga obalans så känns den på väg bort.

16 kommentarer:

  1. Tycker ofta det är så att när jag skriver om att jag mår bra, att det går bra att yoga eller liknande så blir det tvärtom i några dagar. En sådan vecka har det varit hos mig. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det märkligt? Kram och tack för dina ord!

      Radera
  2. underbart inlägg. tycker om hur din dag blev, och jag kan känna så lika..fast på ett annat sätt. det är så mycket känslor nu i dagarna..någon slags energi som gör sig gällande och som jag låter vibrera i hela kroppen, men känslig också, till tusen, fast på ett bra sätt. och mannen är så fin där han jobbar. är de inte mest kramvänliga när de är i arbetskläder (ler) och jag tror det är bra allt det där för dig. tror du börjar bli seende på ett nyttt sätt, känns det som. vackert det med..

    kramar om en lördagnatt, Lycke

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag, du läser in det jag känner! Fantastiskt. Kramar!

      Radera
  3. Så målande du skriver. Och jag vet precis vad du menar. Glad att din dag, och din balans, vände till det mycket bättre! Kram

    SvaraRadera
  4. Jag sitter med tårar i ögonen och häpen men icke förvånad över hur fint du skriver, och hur du får livet så vackert även i de jobbiga stunderna...

    För mig har det kommit sedan jag fick min andra chans i livet, detta att bara vila i känslan när det är jobbigt, vila i att jag vet att det är så NU, inte för alltid, kanske inte ens om två minuter...:)

    Tack fina fina du för alla dina ord!! Ge ut dem i en bok så att fler hittar dem!!
    Nu lägger jag till dig i min blogglista, jag är osäker på om jag haft dig där (skandal om inte) och alla mina länkar är puts borta efter bloggerstrul...
    Varm kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Milla för din enorma respons! Jag tar det till mig i hjärtat! Stor kram

      Radera
  5. Ja det är allt lite lustigt hur det kan vända så fort man skriver att allt är så himla bra.
    Jag blev glad av att läsa ditt inlägg och hur fint dagen vände. :)
    Hoppas att hela helgen varit till belåtelse!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack det har den, hoppas din också blev fin. Kram

      Radera
  6. Vilken underbar dag det blev:)
    Carina

    SvaraRadera
  7. De är så vackra, dina bilder och beskrivningar - din dag. Även tårarna blir vackra i helheten och det är väl, precis som du skriver, skönt att de kommer. Jag har tänkt på det där du skrev om bröstryggen. Oftast sitter mina allra värsta kotlåsningar där och det kan gå månader av kiropraktorförsök (och då har jag den bästa av kiropraktorer) för att lösa dem... Kanske kan man komma åt dem på annat sätt? Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. k - ja det tror jag att du kan göra. några små övningar som mjukar upp och som får ryggraden att bölja, som i katten t ex, men du kanske inte har yogat? Tack för dina ord och stor kram!

      Radera
  8. Vad vackert du skriver om balans.Jag kan också känna igen det där..Härligt att du fick en sån fin dag!!

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  9. Tack för er fina respons. Kram till er alla

    SvaraRadera
  10. hejdu,
    det later helt magiskt, kantarellerna som jag hoppas hinna plocka nar jag kommer, traden, vattnet...
    och det dar med att tappa balansen. jag kanner igen mig i dina ord. pa senare tid hjalper meditationen mig helt otroligt mycket, det att varje tanke har en borjan, ett mitten och ett slut, allt ar som vagor som skoljer over mig. kommer och gar.

    kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh va fint Sara! Skönt att du hittat din meditation. Stor kram

      Radera