Jag är här. Jag är där. Jag är i kroppen men också mycket i tanken. Jag inser att jag jobbar för mycket. Det är ingen tävling, inget jag är stolt över. Men. Jag har ett heltidsjobb. Jag arbetar två kvällar i veckan med yogagrupper och kommer hem ganska sent. Jag har individuella lektioner varje vecka. Jag har sorgbearbetningar som rullar och går i sjuveckors intervaller. Och jag har två bloggar. Som jag vill skriva på varje dag. Och jag har faktiskt två projekt som jag jobbar på vid sidan om, på helgerna och som inte är klara än men som ska bli något. Också. Det är för mycket. Kunde jag trolla skulle jag bara ägna mig åt det jag brinner för. Det är inget fel på jobbet, jag är bara klar i tanken över nästa steg. Kanske är jag lite feg. Kanske är jag inte riktigt där ännu när vingarna ska bära mig hela vägen fram och tillbaka. För man måste ju leva också. Och jag släpper den fri nu, tanken på att jag är på väg. På riktigt på väg. Mina vingar känns underutvecklade inte flygfärdiga. Viljan är det inget fel på men resten är inte ifatt riktigt. Förstår du hur jag menar? Jag läser cancerbloggar och tänker varje gång jag läst något, jag måste leva NU. Jag läser andra bloggar och ser hur mycket vi alla färdas åt samma håll. Att vi vill ha mera nu. Eller vara mer i nuet. För min del är det så att när jag är där, i nuet, då känns det som jag bara har en verksamhet, ett jobb och det är det som jag brinner för i mitt lilla företag. Och kanske är jag otålig. Kanske är jag samtidigt lite feg. För de där vingarna de lyfter inte mig riktigt ändå. Eller hur jag ska säga. Men nu vet ni. Var min ängslan ligger. Och att jag ändå inom ett år eller så kommer att lyfta. Som en humla. Med vingar som bär.
Oj. Glöm inte att andas. Känner jag spontant när jag läser om din energi och dina projekt.
SvaraRaderaVi vill mycket, både du och jag (och många med oss). Det är en drivkraft, men det kan också stjälpa.
Var rädd om dig!
Ja vi vill mycket, jag har alltid fungerat så. Jag är rädd om mig och jag andas, yogar och vilar emellanåt, även om det inte kanske låter så. Samtidigt vet jag att det inte går att hålla på så här för länge, har precis startat mitt tredje år med min egen studio och vi får se hur det blir. Kram och tack för dina ord!
RaderaOj!! tänker jag också!! Att du orkar!!!! För Vem gör du allt detta?! För mig blir det viktigare o viktigare att Vara istället för att Göra...
SvaraRaderaVarm kram!
Jag gör det för mig och ingen annan. Självklart för de jag möter också i yogan och sorgbearbetningen. Som jag skrev, det är inget jag är stolt över. Men det är en slags övergång då det ser ut så här. Det är ju ur mitt företag jag får kraft och energi. Det jag gör på dagtid är helt ok men inte det som äger mitt hjärta men som försörjer mig. Och för mig är ibland vara samma som göra. Som i yogan, om du förstår hur jag menar? Varm kram tillbaka
RaderaDet verkar som du har tålamod. & jag fick en så fin bild i huvudet om den där humlan som flyger!Kram
SvaraRaderaÅh tack vad glad jag blev över dina ord! Kram
RaderaJag undrar jag om du inte kommer att märka när det är dags. Jag tycker att man i livet kommer till punkter när det inte längre finns något val, utan allt bara blir som det ska. Tror inte vi behöver fundera och styra så mycket. Du har ju siktet inställt, universum arbetar på för att få allting på plats och när det är dags så upptäcker du att du faktiskt redan släppt taget. Tror jag.Lycka till!
SvaraRaderaKram Carina
Jo du har rätt trot jag. Och jag vet att jag är på väg dig, och skönt att höra dina tankegångar. Kram och tack för dina ord!
RaderaDu måste verkligen ha ett andetag och ett inneboende lugn, som gör att du orkar såsom du gör. Jag förstår dej precis, för jag är i lite liknande sits. Detdär trygga heltidsarbetet och så detdär "andra livet" som tar mer och mer utrymme på ett positivt sätt, men som också gör att man blir trött. Tänker som du, att den dag vingarna känns någotsånär flygfärdiga då... samtidigt som man inte heller vill vänta och skjuta upp hur länge som helst, för ja, det är ju NU livet är. Som du också skriver.
SvaraRaderaKram på dej!
Ja Nina, det har jag nog. Och jag vet att vi är liknande situationer men det är ändå så skönt att läsa att andra har det på samma vis. Kram tillbaka!
RaderaÅh humlan! Snart är du där
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=XPy71myDUtM
puss L
Åh L! Och tack för sången, den har gått varm hela eftermiddagen :) Puss!
RaderaJa ibland tror jag att man får en tyngd i sina vingar när man har fast jobb, ekonomisk trygghet, vågar man släppa taget,vad händer,hur ska man prioritera.
SvaraRaderaMånga frågor som jag har brottats med under åren. Jag kanske skulle ha vågat lite mer??Nu ser livet lite annorlunda ut, men jag hoppas att snart få mer kraft i mina trötta vingar!!!
Hoppas du får kraft i dina vingar och dom kan bära dig dit du vill!!
Kram Lotta
Lotta så klokt du formulerar dig. En tyngd som hänger ihop med "tryggheten". Tack! Och du, snart bär våra vingar oss! Stor kram
RaderaDu skriver så fint och intressant här Annika. Jag ska läsa en gång till vad du skriver. Jag tror att en av mina drömmar är att jobba 50-75 procent, för ekonomisk trygghet och för att jag tycker om att komma ut och träffa människor på dagarna och så. Och resten av tiden bland annat vara med på marknader och sälja smycken och annat jag har tillverkat. Jag har provat att jobba heltid på ett jobb som jag pendlade långt tid. Det passade inte mig.
SvaraRaderaOch ja, du har så rätt i det du skriver i kommentaren på min blogg, vänner är så viktiga!
Kram
Jag det tror jag är ett önskemål för många. Samma år som jag startade min verksamhet och ville gå ner i tid i mitt heltidsjobb blev det beslutat på min arbetsplats att man inte får gå ner i tid, man jobbar 100 % eller inget, om man inte har barn under 8 år så man har rätt att gå ner i tid...
RaderaVi får tänka ut kreativa lösningar tror jag :) Tack för dina ord!
bra att landa riktigt innan det bär av tänker jag. jag är i behov av trygghet trots mina obändiga kreativitetsviljor inuti, och det måste få vara en balans där annars inte alls bra. för mig (ler)
SvaraRaderaförsöker träna mig i att göra allting lite lite långsammare. nuet..visst vill man ju vara där..
kramar mot helgen, Lycke
Ja det är nog så också, landa innan man far vidare. Det har du helt rätt i, så kan jag också se det. Tack! Och stor kram min vän!
Radera