måndag 8 oktober 2012

De små tingen



De där små tingen. De vardagliga händelserna som jag tidigare rusade förbi. De har klivit fram och blivit viktiga. Viktigare. Jag ser. SER. Även om jag är född med en hastighet och intensitet som mitt signum har ändå vissa saker fallit bort. Jag skyndar mig inte längre. På riktigt. Jag kommer hellre för sent.  Det som tidigare var en dödssynd för mig, det får helt enkelt vara så. Även om det händer sällan.  Jag ser med en ny skärpa på kastanjerna som ligger så vackra på gräsmattan. Så fina att jag måste ta in dem.  Det är som jag hade ett kameraobjektiv i ögonen inställt på nära. Och jag förundras. Vi har några rådjur som vi ser ibland, tre stycken som leker på åkern när det regnar. Ja det ser faktiskt ut så. Och vattnet som sköljer ner över dem, det är bara vackert. Men det gäller att ta vara på stunden, i nästa stund är de i skogsbrynet. Den lilla ekorren som  varje morgon svingar sig i granarna och som jag ser från mitt badrumsfönster. Som jag gillar den lilla krabaten. Hösten är vila för mig. På flera plan. Kanske ännu mer just nu när jag varit hemma och lyssnat inåt. Jag vill verkligen leva som jag lär men det är inte alltid enkelt. Men jag strävar dit. Det är ändå det som räknas. I min värld. Och när småfåglarna sjunger av glädje för nötter och kokosnötter som min älskling hängt upp i träden åt dem, då blir jag full  i skratt. Jag ser på min vackra yogamatta och ser hela strukturen i den vävda skönheten. Jag har skärpan inställd på nära. Mer än någonsin. Jag vill inte missa det lilla, inte för något stort alls. Det innebär även att rörelsen är ännu mer i mig. I min kropp. Inte bara något som kroppen gör, utan jag är med hela vägen. Förstår du hur jag menar? Är det viktigt för dig också?

6 kommentarer:

  1. Förstår absolut! Tror att det hänger mycket på hur stressad jag är & faktiskt hur mycket jag har hunnit yoga. När jag var gravid med lilla M så älskade jag & sitta i kökssoffan & titta ut genom fönstret. Nu har jag mindre tid men speciellt på kvällarna så vill jag stanna upp på hundpromenaden & verkligen suga in & studera om det är en vacker kvällhimmel. Samma sak när jag är ute på lunchen, vilka vackra blad. Tänker att när jag blir gammal vill jag inte fara omkring på en massa aktiviteter utan utforska långsamhetens lov:-). Kram

    SvaraRadera
  2. Jag tycker att du verkar vara på god väg Annika. :)
    Jag blir så glad av dina bilder och din text. Kastanjer är underbara att titta på. Känna på. Lukta på. Lära sig att vara i nuet med. Jag längtar efter att liten ska bli lite större så vi kan börja med pyssel. Oj vad jag ska släpa hem vackra löv, kastanjer och ekollon då. I det lär jag finna min närvaro. Tillsammans med det finaste jag har.
    Tack för att du påminde mig om det vackra med hösten!
    KRAM!

    SvaraRadera
  3. JAAAAAA!
    helt gigantiskt viktigt!
    kramar till dig

    SvaraRadera