Den stilla revolutionen

De här morgnarna när regnets sus väcker mig tidigt. Det är grått och kallt. Och ändå. Värmen finns där. Inuti. Kallt på ytan men varmt under. Så tänker jag när jag segar mig upp. Jag har också mina grupper ikväll som får mig att känna mig lite utvald. Sådär. Varje gång jag funderar över om jag ska lägga ner så mycket tid på min undervisning och tänker på min egna yoga så får jag svar. Kan man säga. När mina elever säger att veckans bästa timme är när de kommer på min yoga. När de berättar om sina positiva effekter både i kroppen och sinnet. När någon säger att utan yogan skulle hon inte få ihop sin tillvaro. En liten stund i veckan. Att det gör sådan skillnad. Att få bli sedd. Bekräftad. Att vara i sig själv en stund. Kanske är det just det vi saknar mest idag. Bristvaran. Att få vara i sig. Utan störningsmoment. Att lyssna inåt. Tänk då om man gör det varje dag, som många av oss gör, vilken revolution det egentligen är. Att det inte är så konstigt att förändringen är påtaglig. Inte bara för oss själva utan också för omgivningen. Kanske inte alltid just det som andra vill ha. Men som vi stretar vidare med själva och hittar annat inuti. Stilla. Det är kallt och grått ute, men det är bara ytan, inuti är det varmt. Ljuset i bröstkorgen finns där. Och jag önskar er alla en god morgon och en skön start på veckan i den stilla revolutionens tecken.