torsdag 6 december 2012

Handbromsen

Handbromsen. Idag drog jag i den. Rejält. Varit i Stockholm med jobbet i två dagar. Igår skulle jag vara ledig några timmar för julklappsinköp. Ja ni vet ju, hela stan var insnöad. Men det gjorde inget. Alla var trevliga. Det blev tystare. Snön bäddade in allt med ljushet och renhet. Tyst. Människor hjälptes åt och vi kom till slut med ett tåg, fyra timmar senare än beräknat. Men vi kom hem. Folk var vänliga på tåget, trångt och varmt men inget problem. Tog mig hem utan trassel. Idag vaknar jag med en molande känsla i min ländrygg. Första tecknet på att jag behöver vila och yoga. OCH. Så trots vår verksamhetsplanering idag har jag stannat hemma. Jag drar i handbromsen. Jag tränar mig till mitt välmående igen. Det finns inga genvägar. Det gäller att dra i handbromsen när det glider och slinter. När jag inte riktigt har fokus och är här och nu i mitt liv. När fyra timmar gör att ett tidsschema krackelerar, då inser jag att min planering är för tajt. Trots att mycket handlar om bra saker. Det måste finnas luft i systemet. Det måste finnas plats. Och jag yogar. Snön faller tätt utanför. Jag vilar i att jag är som alla andra. Jag måste dra i handbromsen när det blir för tätt. Annars blir jag sjuk, det vet jag med säkerhet. Hur gör du?

4 kommentarer:

  1. Jaa-a hur gör jag..och oj vad jag känner igen mig i det du skriver. Jag drar på mig pyjamas och ställer mig och steker pannkakor. Sen stiger jag tidigare upp på morgnarna, vattnar blommor, matar djuren och yogar. Typ så..ja och sen gråter jag en skvätt i bilen. Efter den proceduren brukar jag ha landat igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vi är mer lika än vi vet! Känner igen det du skriver också. Förutom att jag inte har några djur :) Stor kram och tack för dina ord!

      Radera
  2. hej fina du,
    oftast drar jag också i handbromsen, har blivit bättre på det dom senaste åren...
    fast ibland har jag dåligt samvete när jag gör det, och ibland lyckas jag inte, det är fortfarande ett sökande efter den rätta balansen.
    kramar från snön,

    SvaraRadera
  3. Ja men just det där! Att få vara som alla andra, att inte ställa skyhöga krav på sig själv medan alla andra får komma undan med både det ena och det andra. Så klok du är. Vila nu, världen går inte under för det (förmodligen inte, man vet ju inte riktigt säkert vad som händer den 21:a, men...;)). Jag har också blivit sååå mycket bättre på att lyssna till mig själv, men har fortfarande en bra bit kvar, men kroppen har blivit bra på att säga till och det är jag tacksam för.
    Kram, Carina

    SvaraRadera