onsdag 24 april 2013

Balansen mellan jobb och vila

Extra känslig. Just nu. Mycket som jag har i bakhuvudet men även i ögonvrån. Saker som uppenbarar sig när jag inte tittar för noga. Passerar varje dag en plats där jag tycker att det står en flicka och väntar. Men när jag tittar till så finns hon inte där. Som en påminnelse om något. Ser på tv-nyheterna om barncancer och börjar gråta. Är som ett läskpapper som drar i mig sorgligheter. Försöker dra upp mig själv men just nu går det halvhjärtat. Jag jobbar inte för mycket. Jag vilar så mycket jag kan. För orken finns inte riktigt där. För det jag vill. När jag summerar mitt arbete så inser jag att jag har arbetat alldeles för mycket. I flera år. FLERA ÅR. Och varje gång jag tittat över min situation har jag tänkt att jag gör ju så mycket som är roligt. Men det spelar ingen roll, övertrasserar jag mitt eget konto i den vägen så tar orken slut. Även om jag fyller på med ayurvedavistelser och yoga. Jag har rensat i vår, slagit ihop grupper och sagt nej till saker. Men tröttheten svider. Bakom ögonlocken och gör hjärtat sårbart. Eller något. Kan inte tillskriva årstiden allt. Det handlar ju om hur jag prioriterar och gör också. Allt som har två sidor. Kan vara stolt över att ha dragit runt flera yoga- och sorggrupper i flera år. Samtidigt behöver jag också påfyllning. Om en vecka reser jag på yogakurs för min lärare. Det är precis vad jag behöver. Så lägligt :) Och jag bryr mig faktiskt inte längre om vad jag är i för skick när jag reser. Bara att jag ska åka. Känsligheten behöver omgärdas av lite mer gränser. Tillåta mig att bara vara. Inte låta något ta över. Yogajobbet kan också se olika ut i olika perioder, eller hur? Balansen jag strävar efter lyser med sin frånvaro, hela april har varit tuff. Känslig.

15 kommentarer:

  1. Kramar till fina kloka Annika. Så viktigt att våga vara trött och svag i bland. Se nu vad jag skriver till dig...jag som halvspringer in till gymmet och hantlarna och kör så att ingen har en aning om det är svett eller tårar som svider i mina ögon. Ha det helt underbart skönt på din resa och jag måste säga att jag verkligen skulle vilja yoga för och med dig :)

    SvaraRadera
  2. Jag önskar dig också en underbar resa.
    <3

    SvaraRadera
  3. Vad skönt att du får komma iväg och jobba lite med din lärare. Tror att det är nyttigt för dig nu.
    Som du skriver kanske inte allt kan skyllas på årstiden men en del av skulden bär den säkert och det kan jag säga eftersom jag själv påverkas.
    Jag hoppas att du får en helt underbar resa och kommer hem igen med ny kraft och energi.
    Stor styrkekram till dig fina Annika! ♥

    SvaraRadera
  4. Vara i det som är. Så viktigt. Vad det än är.
    Kramar om dej och tänker på dej! Sat Nam

    SvaraRadera
  5. jag har en viktig sak att säga, men den flydde mig undan.återkommer..

    SvaraRadera
  6. Jag önskar dig en härlig resa och hoppas att det ger dig ny kraft<3

    Varm Kram Lotta

    SvaraRadera
  7. Det later som den bästa tidpunkten att lämna över sig själv och sin process till sin lärare. Jag anar att resan kommer att bli fantastisk. Stykekramar fran labila Anna :)

    SvaraRadera
  8. Ja du, de där perioderna kommer och det är så svårt att sätta fingret exakt på vad det handlar om. Men så klokt av dig att vila och att åka iväg och yoga. Fylla på. Vi ger och vi ger av oss själva till andra hela tiden, och så undrar vi varför vi blir så trötta...
    Ta hand om dig!
    Carina
    ps, tänkte på dig idag när jag var ute och gick med min häst. Det blåste så det gjorde nästan ont och jag var fullkomligt livrädd. Har aldrig riktigt tänkt på förut hur himla rädd jag är för starka vindar... ds

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den där vinden...visst är det intressant när man tänker på ett annorlunda sätt om våra element! Kram!

      Radera
  9. en sån våg...
    jag hoppas att det snart vänder för dig. att du får dina förvar påfyllda, uppbunkrade.

    ha en fin yogavistelse!
    stora kramar till dig

    SvaraRadera
  10. Hej fina Annika,

    Hoppas din yogaresa gör gott, och det tror jag faktiskt den gör...
    Vad många som känner igen sig i detta, att jobba för mycket. För att man tycker att det är så roligt. Kan liksom inte låta bli... Och så passerar man den där gränsen. Jag har gjort det, och det var tungt. Men mental trötthet botar man ju inte lika lätt som fysisk trötthet.
    När jag var där framme och snuddade vid den beryktade Väggen beslutade jag mig (efter flera dagars sömn) att göra en rockad i mitt liv. Strök i princip allt. Och sedan..så skönt det kändes...! Orken kom och det var med en sån lättnad jag fortsatte.

    Kraaaaaam, ta hand om dig du fina!!!
    Mia

    SvaraRadera
  11. Här är en till som är trött & känslig just nu. Det gör ont när knoppar brister tänker jag & ser med tillförsikt framtiden an. Stora kramen!

    SvaraRadera
  12. Tack för era värmande ord ♥♥! jag reser om en vecka idag och det ska bli så fantastiskt skönt. Kramar!

    SvaraRadera
  13. den försvann, men jag tror allt måste få ha sin tid. har börjat tänka livet som en process. där man ibland befinner sig i ett splittrat tillstånd. och att vi tror vi behöver förstå allt. ibland behöver man nog bara flyta med. jag försöker lämna över varje dag. till det gudomliga..om något känns svårt. då löser det sig oftast väldigt bra och lugnet infinner sig och jag ler. får bara påminna mig en sisådär 100 gånger om dagen :) Idag känns det vackert och solen skiner. liten äter frukost och sen ut i trädgården. ganska kallt här ännu, men förbereder..

    kramar en fredag, Lycke

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh Lycke, jag tror du har helt rätt. Och vi behöver alla påminna oss, förhoppningsvis mer sällan hela tiden. Här är det duggregn och kallt. Men sen - SEN - kommer nog våren på riktigt. Kramar om och önskar dig en skön helg min vän!

      Radera