torsdag 15 augusti 2013

Stark!

Jag kämpar på. Jag gör faktiskt det. Och då. Då händer det. Varje gång jag stannar i något som jag helst vill springa ifrån. Igår kväll när jag sitter i min tuffa asana känner jag plötsligt styrkan som flyter i min kropp. I hela kroppen. HELA. Kan inte säga det på annat sätt. Jag vet att många tycker att jag skriver tufft om det svåra men jag redovisar bara vad som sker i mig. Och jag vill ju vidare. Jag vill inte stanna i någon slags bekvämlighet av att göra saker som jag gillar. Det är ju sinnets trolleri och inget annat. Jag vill vidare. Och när man tar sig själv på allvar, då vågar man stanna i det smärtsamma. Det fruktbara. När man har en lärare som ser och som vägleder då orkar jag. Fick ett fantastiskt mail av min lärare igår och jag bugar mig igen och igen och igen. Och jag är stark. Jag är STARK. Inombords. Inga flashiga muskler att visa upp, bara den inre ljuspelaren som stärker mig i allt faktiskt. I att vara jag. I att våga. Att utvecklas som människa. Det är så makalöst. Det är så svårt. Men mest av allt är det ordlöst vackert. Stark.
Bilden är på Zhander, min lärare, hämtad från shadowyoga.com tagen av fotograf Dan Lindberg

6 kommentarer:

  1. Ja,läraren är viktig.
    Sat Nam

    SvaraRadera
    Svar
    1. I vissa lägen går det inte utan en lärare. Helt enkelt. Man tar sig inte vidare på egen hand, skulle ALDRIG valt detta själv. Och nu känner jag vinsterna. Kram!

      Radera
  2. Den inre ljuspelaren ♥
    Det om något är styrka på riktigt!

    SvaraRadera
  3. jag är glad och beundrar dig för din resa. förstår hur det känns tror jag! är påväg längs min, och just nu känns det jättefint. jag har hittat tillbaka till mitt ljus, min pelare. och med den kan inte mycket fälla en. jag behöver den verkligen i vardagen. allt blir vackert och den där lilla extra kraften kommer till en ..

    många kramar Lycke

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja precis så Lycke! Vi gör ju alla på vårt sätt och måste hitta just vår egen väg. Stora varma kramar!

      Radera