torsdag 6 augusti 2015

En ickehierarkisk princip

Tack Carina för det bästa boktipset på väldigt länge! Jag har nästintill ätit en bok och befunnit mig mitt i den sedan i tisdags. Det är så att jag faktiskt tänker att det var boken som fick mig att sakta ner och bli lite hängig. Jag vet inte riktigt vad den gjorde med mig men den har svarat på en del frågor jag inte visste att jag hade samtidigt som den öppnat dörrar till andra sätt att se på tillvaron. Att det existerar telepatisk kommunikation, det har jag aldrig tvivlat på, men mellan djur och människor, så långt har inte min tanke sträckt sig. Att djur också kan lära oss sååå mycket har jag nog inte heller tänkt. Men boken är magisk. Den är annorlunda. Den är nästintill en lärobok i att se annorlunda på händelser. Jag är så tacksam för att jag läst den. Den har öppnat dörrar jag inte visste fanns och den har många gåvor. Att vi ska kunna gå vidare och fungera i en icke-hierarkisk struktur - det är en underbar tanke som Emelie Cajsdotter också lever idag. Boken heter Alla kungens hästar och är mitt bästa lästips på väldigt länge. Jag brukar sällan uppmana till att man ska göra si eller så, men läs den här. Helt enkelt.

Gränsen mellan verkliga och inbillade händelser är hårfin. Om man går vilse beror det inte på yttre omständigheter. 

Som en upprepning av alla samlade existenser och insikten om att det inte var den individuella själen som återföddes, utan en manifestation av en idé. I mitt fall handlade det om en ickehierarkisk princip. Och så länge den tanken behövdes, fanns jag.

Varje tanke skapar sin egen ton.

Om man inte tillåter sig att växa kommer man att bli avundsjuk. Man ser världen utanför förändras och försöker hindra dess framfart. Om man lyckas erfar man en känsla av maktberusning, men det enda man skapat är stagnation. Omvärlden förändras i alla fall. Den enda makt du besitter är i din egen kreativitet.

Den lilla åsnan lade märke till att om hon stannade kvar i smärtan, fanns det inte längre någon yttre jämförelse. Därmed upplöstes skiljelinjen mellan hennes kropp och medvetande. Hon insåg att hon inte längre var maktlös. Samt att det var hon som styrde över tiden, inte tvärtom.

4 kommentarer:

  1. Ja, den är helt fantastisk och alldeles, alldeles underbar. Och magisk. Jag har fyllt sida efter sida i min tankebok med citat från den. Den svarar på sååå många frågor, och precis som du säger, frågor som man inte ens visste om att man hade. Jag kan bara uppmana alla: Läs den!
    Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är ju lätt ibland att bli överentusiastisk men den här boken är otroligt speciell. Tänk så mycket en bok kan lära, inspirera och släppa loss kreativiteten! Kram och tack än en gång!

      Radera
  2. Kommer få boken i min hand idag, den fanns på ett av våra filialbibliotek!
    Spännande!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh så smidigt! Du måste berätta vad du tycker! Kram ❤️️

      Radera