söndag 20 november 2016

Genombrott

I lördags morse skedde ett skifte i mig. Jag vet inte hur men det gjorde det. Jag har den senaste veckan jobbat hårt både fysiskt och mentalt med att släppa det som gör ont, att gå igenom och hitta annat. Det har glimtvis gått bra. Shandor har pratat med mig om det och jag har insett en gång för alla att jag måste ta mig igenom det hela själv. Och jag släppte något. Han sa i mitten på veckan; You have to struggle this, only you yourself can find it. De där orden låg där och skvalpade. Jag tog tag i mig själv, som att resa en byggnadsställning inuti. Han sa också; jag kan inte korrigera dig handgripligen för då får du för ont, du måste hitta dit själv innan jag kan göra något. Jag har svettats. Jag har släppt. Jag har spänt och släppt igen. Jag har haft sandsäckar på några kilo på mitt vänstra ben för att få igång min högra höft i padmasana. Som för övrigt är en position som "heals all diseases". Och vad passar bättre, egentligen? Och i lördags sa han plötsligt; ta bort sandsäckarna, jag ska stå på dig. Stå på dig. OK?! Han ställde sig med sina fötter i mina ljumskar och där och då hände det. Jag släppte, och det blev luft inuti. Space i min kropp och det gjorde inte ont längre. Helt euforisk inombords. Jag tog ett steg. Jag har min väg att gå och just nu mina vänner, så går jag den. Långsamt, men framåt. Genombrottet kändes i hela mig.

Och så hans leende; see it took a long time, but now you are there. 
 

10 kommentarer:

  1. Underbart - när det plötsligt släpper, när det går att andas, när allt är som det borde vara men inte har varit... När jag läser om hur du har det längtar jag också efter att yoga mer. Behöver det i mitt annars hektiska liv. Men svårt att hitta rätt yogatyp nu när du inte längre undervisar så mycket här... Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Obeskrivligt! Jag längtar egentligen efter att undervisa men måste ta hand om det här först. Kram!

      Radera
  2. Wow Annika������!!! Stor kram Helena

    SvaraRadera